DÄRFÖR BEKÄMPAR VI NAZISMEN! [050201]

Många vanliga arbetare som kollar in på våran hemsida, men även s.k. "vänsterungdomar" undrar säkert över den hårda ton och aktionsätt vi för mot de högerextrema grupperna där vi är etablerade. Detta är en krönika för att framföra våran analys av det fascistiska hotet i Sverige, varför de finns, vad de vill, vad de gör, och det absolut viktigaste frågan: hur man stoppar dom.

En sak som man ska ha klart för sig när det gäller den svenska nynazismen är detta: detta är trots allt en ideologi som har under liknande ekonomiska situationer som idag tagit över länder och bragt tusentals, miljontals människor friheten, demokratin och som vi alla vet hundratusentals människor livet.

De nazister, fascister och andra "Nationella" vi oftast bortförklarar som "mobbade", "alkoholister", "identitetsökare" etc. och räknar bort som ett reellt politiskt hot är dock bara toppen av ett isberg av internationella kontakter, mångmiljonsindustrier och idag, i Sverige, uppemot tusen aktivister. Aktivister som har gjort sig kända runtomkring i Europa bland sina fascistkamrater som några av de mest militanta, och spjutspetsen för ett framtida nynazistiskt maktskede. Visst är det svårt att tro detta när man läser om NSF aktivister som krossar glasrutor på skolor, och planerar självmordsbombare.
Men det sätter i alla fall ribban till vad deras sjuka, fanatiska hjärnor är kapabla till: mordet på Björn Söderberg (Fackligt aktiv i SAC) och polismorden i Malexander är en liten del av det våld som de moderna nazistiska nätverken utövat. Sedan år 2000 har över 10 000 brott relaterade till rasism och organiserade nynazistiska grupper inrapporterats till polisen. Vill ni ha de konkreta siffrorna kan man ta en titt på Säpos hemsida och deras rapporter (http://www.sakerhetspolisen.se) där dessa uppgifter kommer ifrån. Ha dock i åtanke att de flesta brott inte rapporteras p.g.a. att offer känner sig utsatta.

Ofta rör det sig om brott såsom hot, trakasserier och misshandel av politiska motståndare och invandrare. Under samma tidsrytm har vi även sett hur nazistiska manifestationer, såsom demonstrationer ökat markant, främst i småorter men även i Stockholm och Göteborg så försöker nazisterna marschera så ofta de kan. Dock oftast inte ostört - om inte polisen skyddat dom.

Utöver det så har vi känt av ännu mera unkna vindar från 30 talet, vi har sett hur de försökt attackera 1 Maj tåg, bränt ned fackliga lokaler, utfört attacker mot bokcaféer och politiska möten etc. etc. Listan kan göras lång över de brott Sveriges samlade högerextrema pack har gjort sedan vi först började se dem på slutet av 80 talet, och de flesta namnen som var med då - finns fortfarande i toppen på det mer organiserade hot vi ser idag.

Trots detta framhåller många socialdemokrater, de som med sin misslyckade integrationspolitik, nedskärningar och ökade sociala klyftor fött fram grogrunden för detta bruna patrask, att nynazismen inte är ett reellt politiskt hot!

Dvs. att de inte är kapabla att ta någon makt i Sverige, någonsin. Varken parlamentarisk eller revolutionärt. Visst är det små och marginaliserade idag, men gick inte debatten bland deras socialdemokratiska partivänner i början av 30-talet på samma sätt?

Faktum är att tack socialdemokraternas analyslösa och populistiska politik tillsammans med vänsterns misslyckande att organisera ett reellt motstånd har det skapat en perfekt grogrund för pessimism, bristande framtidstro, rasism och främlingsfientlighet, en alldeles perfekt rekytreringsbas för den ideologiska nynazismen att växa sig fet på.

I likhet med t.ex. Frankrike, Österrike och Italien så har vi fascisterna väldigt nära inpå oss. I nästa val ställer Sverige enda öppet nationalsocialistiska parti, NSF, upp i tre lokalval: Karlskrona (Där de ställde upp förra valet), Vara (Där sossarna genom sin krypande hållning tillåtit dem att starta upp ett högkvarter) och Trollhättan (Där en del av partieliten bor). NSF har utöver det flera gånger marscherat i de flesta större orterna i södra Sverige de senaste tre åren. Till detta kommer att Sverigedemokraterna, med sina illa dolda drömmar om folkförflyttningar och ett ”etniskt homogent” Sverige fortfarande kvar i periferin och ligger och vaggar på de 4 % som krävs för att komma in i maktens korridorer. På den allra extremaste högerskalan finns den markant ökade aktiviteten från avkomman från 90-talets VAM-terrorister, Nationell Ungdom som gjort sig kända för att attackera meningsmotståndare och internt utbilda sina aktivister i kampsport och stridsteknik - en likhet de delar med Legion Wasa som enbart är en paramilitärisk grupp i söderns skogar som springer runt med luftgevär och drömmer om heliga raskrig. En ljuspunkt är dock att det Nationaldemokratiska projektet går i graven i och med att Tor Paulsson grovt misshandlade sin fru på midsommarafton ("hederliga svenska traditioner", eller hur var det?) varpå det kvarvarande avskrapet gripits av allsköns führer-noja som ofta varit fallet bland dessa ”national-revolutionärer”. Dock så framstår en tydlig bild, från att ha blivit tillbakaslagna under sin senaste storhetstid i början av 90-taltet blir nazisterna nu än en gång fler. Den årliga Salemmanifestationen lockar till sig i snitt 1500 nazister varje år, detta i Sverige år 2005, inte 1939.
Man måste också lägga ett par ord angående hur deras interna strukturer har förändrats. Den "officiella" nazisten, skinnskallen, bråkstaken och fyllot har börjat förkastas eller i alla fall; Mer medvetet hållas borta från strålkastarljuset. Många av dagens nynazister vet om det motstånd som sätts upp mot dom på gatorna och vad som väntar den som visar upp sig som de klassiska "90tals-skinheadsen" och försöker numer i allt högre grad klär sig diskret. Detta ger dem klara fördelar som de annars inte haft en chans till att få, som att t.ex. kunna infiltrera LO´s fackförbund, gå utbildningar i försvarsmakten (nyligen sparkades en av NSF´s ortsledare från lumpen i Boden), och dyka upp inom polisens utbildningar.

Utöver det så har deras ideologiska skolning har blivit effektivare, även om de flesta inser att deras politik är trams och en samling ”enkla lösningar” så skolar deras interna ideologiska fabriker allt fler hatfyllda fanatiker helt övertygade i sin verklighetsfrånvända tro. Vitmaktmusiken finns också den kvar, men främst som en inkomstkälla, en viktig pengapung där förvirrade ungdomars pengar går att finansiera fortsatt hatpropaganda och terror. Främst genom de bokförlag och tidningspressar de nu startat upp på ett antal ställen i Sverige.

Vilka är det då som drar sig till denna brunblåa sörja? Det har alltid varit populärt att framhålla att nazismen drar till sig identitetssökande unga män med problematisk uppväxt (gärna med något freudiansk teori om avsaknande av fadersgestalt) samt framhålla deras alkoholintag och behov av uppmärksamhet. Det stämmer till viss del, t.ex. i musik och fyllenätverk som Blood & Honour stämmer det fortfarande väl, men det är ingen bild som stämmer in på hela hotbilden.

De som dras till dessa grupper i Sverige är, i likhet med t.ex. Frankrike, främst två grupper. Den ena är nationalsocialismens och fascismens klassiska rekytreringsbas: överklass, småborgare och den oroliga medelklassen. Sådana som inbillar sig att invandring innebär förlust för deras produktion och hot mot deras någorlunda säkra ekonomiska situation. Men i och med nyliberalismens genomslag så har denna grund börjat vackla på benen då dessa företagare sedan länge kommit på att man kan utnyttja invandrare precis lika mycket eller, pga. deras ofta utsatta situation till och med mycket mer än svenska arbetare.

Nazismen och dess evige följeslagare nynationalismens har inte helt förlorat greppet om sin klassiska klassbas; medel- och överklassen, då det fortfarande idag finns ett stort antal mångmiljonärer och företag som aktivt stödjer fascisternas upptåg och i dem ser ett sätt att hålla arbetarna splittrade och på mattan, klassamarbete och nedmonteringen av fackföreningar är som vi alla vet några av den klassiska fascismens mest tydliga drag.

Men det är när vi kommer till den mer moderna nynazisten det blir skrämmande. Tack vare den extrema kapitalism (nyliberalism) som idag har en sådan allomfattande makt på samhällets utformning, lokalt som internationellt så har klassklyftorna och de kulturella klyftorna ökat - rejält. Dagens makthavare har ingen som helst ambition att ena svenskar och invandrare med varandra - då det ger en gemensam kraft och organisationsstyrka - utan spelar på populistiska argument när svastikafanorna börjar sticka lite för mycket i Görans ögon. Lägg till detta en vänsterrörelse som har blivit allt mer förvirrad, bortflummad, liberal-"hipp", moraliserande och mest av allt: alienerad från arbetarklassen och vi ser effekterna, nynazismen finner mer och mer rekryter i samma kretsar som varit vänsterns klassiska rekryteringsbas, arbetarklassen.

Den kapitalistiska politiken sossarna för tillsammans med deras misslyckade integrationspolitik är grunden till att vi idag i Sverige har ett allvarligt fascistiskt hot!

Resultatet är givetvis att fascismen återigen fått allt mer fritt spelrum. Någon måste fylla utrymmet för det stora missnöjet som finns med samhällets nya riktning och när personer känner sig utsatta, när fler nedskärningar genomdrivs och arbetslösheten ökar så söker man efter enkla, rejäla, krafttag. Och att spela på människors missnöje är fascismen i sitt esse. Den ger absurt simpla lösningar på djupa problem (”blattarna tar våra jobb”), pekar ut enkla syndabockar (”Judarna styr världen”) och ställer människor med i stort samma ekonomiska och sociala intresse i konflikt med varandra för att vinna inflytande och politisk makt.

Det är inte för inte, och det ska vi komma ihåg, att de flesta fascister vi idag slåss frenetiskt mot innehar, oftast i storstäder, samma klassbakgrund som oss och kommer enligt statistik från ekonomiska förhållanden som vänstern hade i stort sett ensam rekryteringsrätt på för tjugotalet år sedan. Här har alltså fascismen lyckats, och det är här ett av största politiska hoten från fascismen finns, och därav vikten att bekämpa den med alla till buds stående medel.

För om inte vi kan nå ut till dessa, oftast vita heterosexuella arbetargrabbar, hur fan ska vi då kunna snacka om att vi talar för alla? Hur då skall vi kunna bekämpa den allt ökande medelklasskultur som existerar inom vänstern idag (se den tidigare krönikan "värdet av en arbetarklassbaserad vänster" (här).

Som socialister, marxister vet vi i att i arbetarklassen sitter styrkan för samhällsförändringen, Vår uppgift är att sprida den insikten och se till att våra bröder och systrar i samma situation som oss inte missleds av fascisternas arbetarklasshatande politik, en politik som bevisligen fungerat för att splittra arbetare förut.

Kort och gott.
Det är enbart när vi kan vända oss till arbetarklassen, hela arbetarklassen, som vi kan krossa fascismen och den utsugande människofientliga kapitalism som fascisterna är en produkt av.

Hur skall vi då komma tillväga för att bemöta detta politiska hot, som utgörs av en rörelse byggd på fanatism och som bevisligen inte drar sig för att använda extrema mängder våld för att nå dit den vill.

Bästa förslaget kommer ironiskt nog från deras führer själv, Adolf Hitler, som påbelyste tyska socialdemokraternas misslyckande i att försöka stoppa hans mordiska brunskjortor;
"Det enda sättet våra motståndare kunde stoppat oss var om de från början insett våran potential och direkt attackerat oss med all sin kraft".

”Men” säger många, ”våld föder våld”. Men innan man lägger all sin kraft på att fördöma och döma ut en konfrontativ strategi mot fascisterna måste man ändå belysa vilka sätt som har försökts - och misslyckats. Man ska ha klart för sig; seminarier, föreläsningar och slagord om nazismens alltid inneboende ”dumhet” övertygar bara de redan lärde.

* Sveriges mediamaskineri hängde ut flera ledande nynazister 1999. Detta ledde till några nassar förlorade sina jobb, idag är de nazisterna ”yrkesfascister” sedan länge. Många yngre nazister såg hela mediahypen om nazism kring 1999 som en grym statushöjare för deras organisationer, samhället fruktade dom, och de uthängda blev hjältar, korsfästa av "de judiska mediamonopolen".

* Antirastiska kampanjer. Rör inte fascisterna i ryggen. Verkar jättegulligt och "hej och hå vad mycket antirasister vi har i Sverige" - faktum är att det inte kunnat rucka på den ökande nazismen i Sverige om det inte varit samband med militanta demonstrationer - där fysiskt våld ofta förekommit. Och då har det inte varit tal om "Rör inte min kompis!" knappar.
* Diskussioner. Detta fungerar i viss grad. Fascismen som ideologi är rent trams, så pålästa antifascister av olika slag har lyckats stoppa nyrekryteringen och övertyga nynazister att hoppa av, en hel del har insett sitt verkliga klassintresse och vänt sig till mer fördelaktiga ideologier, som anarkism eller socialism. Men det är ett slöeggat vapen som hittills inte stoppat dom från att öka i antal i Sverige.

Ord stoppade inte dem förra gången - och kommer inte att stoppa dem den här gången heller. De själva håller nog med då de skrattar gott åt alla "experter" på TV, men hotar, misshandlar och jagar reda på antifascister så gått de går om det blir till fysisk konfrontation. De vet att det är där deras enda svaghet finns bland deras fanatiska aktivister. Slår man fascismen på den arena den själv säger sig regera så vinner man, på gatan.
Så nu står vi med ett historiskt dilemma, "det historien lär oss att vi inte lär oss något av den" - precis det håller på hända nu när vi bagatelliserar det fascistiska hotet och låter dom vara i fred. Det är då dom växer och får kraft och inbillar sig att vanligt folk inte vågar ifrågasätta dom. Vi har inte råd att göra samma misstag igen, Historien talar sitt tydliga språk, det finns två saker som på allvar kan stoppa dom: verkliga politiska alternativ i kombination med fysisk konfrontation var än fascismen visar sig.

Det är därför vi i RF kämpar så hårt mot dom, det är därför vi sticker i ögonen på media och etablissemanget, vi inser och har analyserat problemet bakom våra fiender. Vi hatar inte dom för att Aftonbladet, eller Mona Sahlin säger att de är dumma. Vi hatar och tänker slåss till sista man och kvinna mot dom för att de utgör ett reellt hot mot oss och våra gemensamma klassintressen och vårt arbete för att skapa en mer rättvis värld idag, imorgon och för alltid. Fascismen har alltid hatat, nedvärderat och tagit ifrån oss arbetare våra rättigheter och satt sig själva på padistaler upphöjda av falska illusioner om nationella och rasliga band medan de som profiterar och fortsätter stjäla frukten av vårt gemensamma arbete, precis som alla andra bland högerns myller av parasiter.

Vi tänker bekämpa dom, och vi tänker bekämpa det nyliberala samhällsystem som håller på att byggas idag och som kan leda till att vi återigen i allt högt grad får se och höra marscherandet från brunskjortor i Sverige. Och tiden är knapp, de marscherar redan nu i Salem....

NO PASARAN, INGEN RETRÄTT!