060517 | Krönika

AMS en del av anfallet på arbetarklassen!

Sveriges unga har aldrig varit så arbetslösa som idag. Sveriges unga har aldrig varit så osäkra gentemot arbetsmarknaden som idag. Och aldrig förut har det varit så svårt att få ett riktigt jobb som man leva på som idag.

Och hur har det blivit så? Många pekar säkert på ”lathet” eller varför inte att man som ung är ”bortskämd” och vill leva på socialbidrag istället för att arbeta. Hur människor kan tro att man vill gå på socialbidrag och leva på existensminum är ju dock en fråga för de vise att spekulera i. Alla vill ha tillräckligt med pengar att kunna tillgodose för vad man kallar vanlig standard. För det behöver man ett arbete. Men ingen vill ge oss det. Åtminstone inte på de premisser våra föräldrar, som nu hävdar hur ”lätt det är”, fick.

Företagen kräver högre och högre kompetens och erfarenhet till lägre och lägre lön. De tjänster som våra föräldrar fick på industrierna ersätts idag med robotar. Allt fler slås ut av företagens profithysteri och av politikernas attack på den arbetsrätt den nu glömda arbetarrörelsen genomförde. Exempelvis borgarnas förslag att ta bort LAS för unga. För oss som redan slagits ut, erbjuds sällan något mer än arbetsmarknadsåtgärder från AMS. Detta innebär 8 timmars arbetsdag 5 dagar i veckan för vårt socialbidrag – med en riksnorm på 3000 kronor.

Det förekommer, utan tvekan, ett anfall mot den unga arbetarklassen.

AMS är en av de viktigaste länkarna i denna process. Det är de som vi luras att gå till för att försöka få våra jobb. Dock visar all statistik från t.ex. SCB att de knappt ger några jobb alls till oss unga. De skickar oss istället på de slavlönejobb som nämnts eller utbildningar som inte ger oss jobb då de skapar en ”ketchupeffekt” av yrken om och om igen. Dessa åtgärder ser AMS som bidragande till att vi får jobb (eller snarare vi är inte arbetslösa). Det ser bra ut i statistiken, och därför kan AMS fortsätta leva och få bidrag på miljontals kronor – trots att det är en organisation som inte klarar av de uppgifter de åtagit sig. Vilka igentligen är det som är bidragsparasiter?

Vi får inga jobb från AMS, de jobb vi får är de som vi kan få via sociala kontakter. Ett ”system” som de som är rika och har bra kontakter gynnas av. För invandrare eller unga arbetare överlag så finns det knappast sociala kontakter till bra arbetsplatser – det blir en pizzeria eller macdonalds och om vi har tur kanske en liten affär eller ett kafé. AMS är också instutionen som trots deras oförmåga att ge oss riktiga jobb binder upp oss på en massa tid. Tid vi skulle kunna försöka söka jobb på, till att sitta oräkneliga timmar och bara häcka framför deras datorer, eller menlösa möten där vi lär oss just hur oeffektiva de är. Det enda som de egentligen kan erbjuda oss, är slavlönesystemet där vi jobbar på ett helt vanligt arbete - för 3000 kronor i månaden. Ett system som enligt statistik inte ger oss stabila jobb på arbetsplatsen eftersom arbetsgivarna utnyttjar systemet för att få gratis arbetskraft. ”Lönen” betalas nämligen av AMS och efter 6 månader tas nya arbetslösa in på arbetsplatsen och ersätter den förra arbetslösa arbetaren.

AMS är bara en del i processen i anfallet mot oss unga arbetare. Ändock en av de enklaste att bemöta. Det är dags nu att börja protestera mot deras hyckleri och hur de springer arbetsgivarnas intressen och ger dem gratis arbetskraft istället för att ge oss riktiga arbeten. Om vi alla bara skiter i dom, och skapar egna alternativ. Eller helt enkelt jävlas och trycker upp dom mot väggen och kräver att de ska skärpa sig. Då har vi kommit en hel del på vägen för att återta rätten till bra, stabila, arbeten som ger oss värdiga liv.

- Harrington