060413 | Krönika |
|
Varför är det odemokratiskt att kasta färg på en partilokal men inte att avskeda folk under 26 år utan anledning? Det är frågan jag ställer mig. Flera gånger om dagen maler den genom mitt huvud. Varför anses det så fruktansvärt att visa sitt motstånd genom att spraya lite färg på en fasad? Vad är det i jämförelse med att hindra folk från att kräva sin rätt? För det är just vad man gör. Genom att ta bort LAS finns det inget skydd kvar för unga arbetare. Vilka kommer våga stå upp och kräva sina rättigheter på en arbetsplats? När de utan någon som helst anledning kan få sparken. Jag tror knappast att någon kommer göra det. Vem kommer våga sätta sin inkomst på spel för att kräva vissa rättigheter? Jag skulle knappast våga göra det. Jag har en hyra att betala och en mage att fylla. Genom att montera ner arbetsrätten, tar man samtidigt bort människors möjligheter att stå upp för sin rätt, och hur demokratiskt är det? Jag bara undrar. Men ingen verkar vilja svara. Nej, för det är ju så fruktansvärt odemokratiskt att med några av de få medel man har försöka göra motstånd. Men såklart, jag kan ju skriva ytterligare ett meningslöst brev till en högt uppsatt person, en politiker, och säga vad jag tycker. Ett brev som ingen kommer bry sig om. Jag är också politisk, men det är det väl ingen där uppe i regeringen som bryr sig om. Jag har ju ingen fin titel, varför ska man då lyssna på mig? Men förvisso, jag kan ju gå med i ett politiskt parti, jobba mig uppåt, skolas in till att bli en i eliten, kanske gå en kurs för att bäst lära sig hur man glider undan att svara ordentligt på frågor. Då kan jag ju få en orimligt hög lön också, och en fabulös pension. Men tyvärr tror jag inte på att bli representerad av någon som gillar att köpa unga prostituerade flickor eller någon som festar upp mina skattepengar. Nej, jag tror inte på parlamentarismen, mina vinster sker inte i parlamentet, utan ute på gatan och i samhället. Men budskapet från regeringen är tydligt: politik innebär att föra en dialog med dem. Allt annat diskvalificeras som ordningsstörande och blir därmed en polisfråga. Varför är det bara somligas syn på demokrati som ständigt ska få höras? Jag älskar demokrati, men inte den sortens demokrati där man ska få förstöra folks liv genom att ge dem sparken utan anledning, eller också, förstöra folks liv genom att inte ge dem något jobb, för vem vill anställa en 27 åring, när man kan anställa en 24 åring som inte kräver några rättigheter? Ja, varför är det egentligen odemokratiskt att slänga lite färg på en partilokal, men inte att kunna sparka folk utan anledning och därmed också ta bort både deras rättigheter och deras möjligheter att kräva rättigheter? Jag menar, lite färg går alltid att tvätta bort och en ruta går alltid att laga, något som man däremot inte kan reparera, är den hopplöshet och förtvivlan som människor kommer få uppleva av att inte kunna kräva sina rättigheter eller att förlora sina jobb helt utan anledning. -Honey  |