[091017] En kapitalistisk fars

Få har väl missat spelet kring ”Bananas”, filmen som skildrar hur fruktarbetare i Nicaragua som i arbetet blivit utsatta för, och skadade av, ett farligt växtgift och med anledning av det stämt arbetsgivaren - den stora fruktjätten Dole. Filmatiseringen fick företaget att gå i taket och utföra en stämning av filmens regissör och producent, med förklaringen att filmskaparen far med osanning.
Företagets stämning har väckt mycket uppmärksamhet och reaktioner i Sverige. De två riksdagsledamöterna Luciano Astudillo och Mats Andersson lyfte frågan med ett utspel över ”blockgränserna” som två heroiska hjältar bekämpandes en ond djävul, och fler politiker tog följe. Detta för att visa att yttrandefriheten står före allt . Svenska företag, bland annat hamburgerkedjan Max satte press på Dole och hotade med bojkott. Nu har Dole dragit tillbaka sin stämning och alla som tror att de är riktiga demokratiförespråkare jublar.

Det som uppenbaras i den här processen är naturligtvis inte att ledningen i Dole fått sig en lektion i ämnet yttrandefrihet. Det är inte politikers eller företags slag för yttrandefriheten som gjort att ledarna i det stora företaget beslutat att dra tillbaka stämningen. Givetvis är det samma grund som ligger bakom stämningen som ligger bakom tillbakadragandet av stämningen. Det är kommersiella intressen. Man insåg att förlusten till följd av uppmärksamheten kring rättsprocessen hade blivit större än vad chansen att vinna den hade gett.
Även om en del av etablissemangets debattörer inser att det är de kommersiella intressena som skapade Doles retirerande, blir själva triumfen att de goda åsikterna gjorde sig så starka att de kommersiella intressena blev hotade åt andra hållet och därmed fick ge vika. Protesterna styrka blir alltså själva problemlösningen och segern, istället för belysning av och seger över själva grundproblemet; strukturen. Anledningen till att problemet inte belyses på det sättet är ju helt enkelt för att det handlar om en struktur formad av kapitalismen. Att det är samma etablissemang som höjer sina röster för yttrandefriheten mot det stora företaget, som är med och formar strukturen. Det samhälle som skapar problemen för arbetarna, skapar det endast kommersiellt agerande företaget och också skapar den ytliga process som därefter följt. Detta omöjliggör en rationell syn på problem och problemlösning.

Anmärkningsvärt är också att själva stämningen som gjorts av arbetarna mot företaget, på grund av att de skadats av gifter som arbetsgivaren använt, helt har hamnat i andra hand. Mot det kan hävdas att det ändå är vad själva filmen handlar om, och därmed följer en upplysning om det, men utan stämningen från Dole så hade heller aldrig filmen blivit så känd och fått så många besökare som den nu får. Det viktigaste i historien – misshandeln av arbetarna - är alltså sekundärt i skådespelet. Sammantaget blir alltså allting stämningarna från företaget, motstämningarna, kritiska uttalanden, pressmeddelanden, bojkotter, hot om bojkotter, osv, på flera olika sätt en motsägelsefull fars som endast ett kapitalistiskt system kan skapa.

För att förtydliga vad vi menar så är vi inte kritiska mot att förespråkare för yttrandefrihet gör motstånd mot ett stort multinationellt företag. Vi kritiserar dessa förespråkares dubbelmoral, förmedlingen av problemet, problemlösningen och hur förespråkarnas prat om yttrandefriheten ska ha bidragit till att lösa problemet, direkt eller indirekt. Det skapar falska föreställningar om att det är ”goda” åsikter som går segrande tack vare att de är goda eller farliga föreställningar om att de ”goda” åsikterna är starkare än de onda.

Hela tiden i denna värld sker processer som börjar som dessa, men där de tar slut efter att arbetarna förlorat och förnedrats. Där de vinnande är de stora företagen som stämmer den lilla människan och de agerar på grund av att de ser en risk att verksamhetens ekonomiska vinning kan ta skada. Den lilla människan, som ofta handlar om arbetstagare, får ge vika under hotet om att se sin möjlighet till framtid förstöras. I fallet med Dole blev det inte det stora företaget som gick vinnande ut ur striden, men endast på grund av att den risken överskuggades av risken för att protesterna skulle leda till en ännu större skada. Det handlar dessutom som sagt endast om själva processen mot filmmakarna, i arbetarnas process mot företaget är det fortfarande frågetecken istället för utropstecken.

Vart kommer då Revolutionära Frontens samhällssyn in i just detta sammanhang? Då det här bara är ett av otaliga exempel, och inte utgör en mer bisarr kapitalistisk fars än andra händelser. Därmed betyder det inte att det är anledning till att nonchalera det. För att inte den borgerliga medievärldens vilseledning av stora massor människor ska stå helt onyanserad, så behövs det lyftas fram just dessa exempel, kanske just framförallt för att de bara är en i en mängd liknande fall. De kan tyckas enkla och självklara men när det mesta som når oss om detta via de stora kanalerna ger en skev bild av problemet på ett skevt sett, så anpassas till slut människors synsätt utifrån det. Därför kan det aldrig bli nog med förmedlande av vad det egentligen handlar om. Det kan vara både stora och små exempel. Det handlar i grunden om människors liv.

Kapitalismen skapar ett maktspel baserat på ekonomiska intressen istället för mänskliga, falska mekanismer ersätter grundläggande behov för att profiteras på. Revolutionära Fronten arbetar för att synliggöra detta och fortsätter att arbeta för att sprida en upplysning om det falska skådespel som kapitalismen genererar. Det är endast i ett socialistiskt samhälle som problem kan ses på ur ett rationellt perspektiv och olika ståndpunkter kan ses som omtanke om människan istället för om en ekonomisk vinst som cementerar klassklyftorna och det är framförallt endast i ett socialistiskt samhälle som arbetarna har makt över sitt eget arbete, vilket inte skapar dessa orättvisor som är själva grundproblemet från vilket skådespelet tagit fart.

- Redaktionen