[091009] Arbetet kväver oss

Arbetet kväver oss

Lönearbetet kväver oss inte bara genom att vara påtvingat och ofta meningslöst utan även bokstavligt. En av de vanligaste formerna av arbetsskador är nämligen besvär i andningsorganen. Varje år ger lönearbetandet upphov till 15-20% av de båda dödliga sjukdomarna KOL och Astma för att ta ett exempel. Utöver dödliga sjukdomar som arbetare drabbas av pga arbetsuppgifter, dör över 60 personer per år i arbetsrelaterade olyckor.

Genom historien har arbetare utnyttjats som råvaror inom produktionen. De har använts tills de slitits ut och då har de helt enkelt bytts ut mot ny arbetskraft. Ett exempel på detta är gruvdriften som skördade många liv i Sverige förr i tiden och fortfarande gör det i andra länder. Ett annat exempel är lungsjukdomarna som orsakas av Asbest fibrer. Industrin var väl medvetna om riskerna med materialet, trots detta så dröjde det över 20 år innan hanteringen av materialet reglerades. Detta till priset av hundratusentals skadade och döda. Nuförtiden sker hanteringen av asbest i bland annat Afrikanska länder där regleringen är obefintlig.

Vad är en arbetsskada?

En arbetsskada definieras enligt SCB som ”en skada eller sjukdom som beror på ett olycksfall eller annan skadlig inverkan ifrån arbetet”-. När man läser den definitionen inser man snabbt att antalet arbetsskador inte går att få ner till 0, det är en omöjlighet. Exempelvis kommer arbetare inom trafiken att skadas så länge inte trafikolyckorna försvinner.

Det vi kan göra är dock att minimera skador och sjukdomar som uppstår på arbetet och se till att de som trots allt drabbas ersätts ordentligt.

Arbetsskadeförsäkringen

Idag ersätts skadade arbetare genom den sk arbetsskadeförsäkringen. Borgerliga politiker vill ofta få det att verka som en förmån som vi får pga deras välvilja. Inget kan vara mera falskt. Genom att vi avstått ifrån en del av löneutrymmet i tidigare förhandlingar så betalar arbetsgivaren in en del av lönen direkt till staten och det är den avgiften som finansierar stödet till den som drabbats av skador på arbetet .

Vad politiker, arbetsgivare och fackpampar inte talar om är att det som avtalats mellan arbetstagare och arbetsköpare är att avgiften som ska betalas in är på 1.38 procent av lönen. År 2003 ändrades detta till 0.68 procent av lönen, utan att nya förhandlingar förts. Idag diskuteras ytterligare en sänkning av avgiften till 0.39 procent.

Det som hänt är alltså att arbetstagarna genom facket har hållit tillbaka sina lönekrav med över en procent för att vi alla kollektivt ska betala för de som skadas på arbetet. Detta är pengar som annars skulle betalats ut i lön till oss. Men nu har arbetsgivarna med politikernas goda minne sänkt inbetalningarna med åtskilliga miljarder, och tänker även sänka dom igen. De har alltså lyckats sno åt sig flera miljarder av våra löner utan att facket (som ju är medskyldiga) eller någon annan höjt en kritisk röst.

Inte nog med att inbetalningarna sänkts, utan det har även blivit svårare att få ut ersättning ifrån arbetsskadeförsäkringen. Antalet godkända arbetsskador som föranlett utbetalning har stadigt minskat de senaste åren. Detta skulle man ju kunna tycka är bra då, det skulle kunna indikera att det arbetsmiljöarbete som bedrivits har gett utdelning. Men hela minskningen kan förklaras med nya regler om vad som ska klassas som en arbetsskada. Den borgerliga regeringen har ändrat reglerna och läkarna på försäkringskassan har fått instruktioner om att de ska göra allt de kan för att misskreditera andra läkares utredningar så att man kan ge avslag på ersättningskrav.

Till detta kan man lägga mörkertalen, som är enorma. Inte minst i yrken som domineras av kvinnor, exempelvis vårdpersonalens belastningsskador som nästan aldrig klassas som arbetsskador. Dessutom så kommer inga arbetsskador ifrån svartarbete med i statistiken. En annan sak som håller mörkertalet högt är att det är arbetsköparen som ska anmäla arbetsskador till försäkringskassan och de kan ha flera olika skäl till att inte göra det såklart. Pengarna som blivit över ifrån avgifterna som betalas in stannar i statskassan, så inte bara företagarna stjäl ifrån arbetarna utan även politikerna.

Fler dödsfall

De senaste åren har som sagt arbetsskadeanmälningarna minskat, medan dödsfallen har ökat. Även detta är ett bevis på att arbetsköparna inte blivit så mycket bättre utan snarare att det har blivit svårare att få en arbetsskada erkänd.

Varje år inträffar cirka 60 dödsfall som är relaterade till arbetet. En siffra som ökat med ungefär 20 procent sen perioden 2002- 2004.

Det är alltså fler personer som dör på grund av lönearbete än som dör av aids i Sverige. Ändå satsas långt mycket mer pengar på aidsfrågan och den debatteras även mycket mer. Arbetsköpare, politiker, och andra makthavare vill helt enkelt inte att man diskuterar detta och för fram det på dagordningen, då deras cyniska utnyttjande av arbetare genererar extrema vinster åt företagen.

Fortsatt kamp

Tack vare ett starkt arbete av arbetarrörelsen har arbetsskadorna minskat under lång tid, och lagstiftningen inom detta område har stärkts, även om vi det senaste decenniet sett en omvänd utveckling. Vi ska vara tacksamma för de som kämpat och vunnit segrar inom detta viktiga fält men det är fortfarande lång väg kvar att gå! Vi kan inte luta oss tillbaka och vara nöjda när över 60 personer per år dör på jobbet. Vi kan inte heller nöja oss med att slå vakt om de framsteg som tidigare generationer har kämpat sig till, utan vi måste våga vara offensiva och kräva förbättringar. Inte bara striktare reglering och säkerhetsföreskrifter utan även generösare ersättning för de skador som ändå uppkommer. Denna ersättning ska inte, som fallet är idag, enbart betalas av arbetarna utan snarare betalas av företagen som faktiskt bär ansvaret.

- Bolivar