[080828] Katrina Orkanen som missade.

Orkanen Katrina formades den 23 augusti 2005 över ögruppen Bahamas, ett par dagar senare, den 29 augusti, drog orkanen in över Gulfkusten och orsakade stor materiell förödelse och skördade många människoliv. Värst drabbades staden New Orleans där majoriteten av de över 1 800 dödsoffren bodde. som egentligen hände, före, under och efter orkanens framfart har knappt nämts i Svenska medier, men är allt annat än oviktigt. Det här är historien om orkanen som missade.

Orkanen missade de centrala delarna av New Orleans och passerade nordost om stadskärnan under morgontimmarna den 29 augusti 2005. Trots detta så kollapsade skyddsbarriärer, det federala översvämningsskyddet i Louisiana vid över femtio separata platser. Så gott som samtliga så kallade "levees", och dräneringssystem av stål och betong som är tänkta att skydda kuststäderna från översvämmningar i just sådana situationer havererade, vilket resulterade i den omfattande humanitära och materiella katastrofen då 80% av New Orleans hamnade under vatten inom loppet av ett par timmar.

Redan flera dagar före stormen slog in över kusten kom de första varningarna om att Orkanen skulle orsaka stor förödelse när den väl nådde land. New Orleans vita medel- och överklass hade därför mycket tid på sig att försätta sig själva, sina anhöriga och sina ägodelar i säkerhet. Den svarta arbetarklassen, varav majoriteten redan levde under mycket svåra förhållanden i innerstadens housing projects lämnades kvar åt sitt öde. Medan stadsjeepar och utländska sportbilar fullastade med vita människor och dess käraste ägodelar, eller i andra fall helt tomma förutom föraren, lämnade staden i långa karavaner, stod den svarta arbetarklassen som till stora delar saknar körkort och bilar helt utan hjälp utifrån. Tafatta privata initiativ togs, en del busschaufförer mer eller mindre stal bussar från linjetrafiken för att försätta människor i säkerhet, men inga officiella försök att tömma staden på invånare gjordes. Evakueringen var ingen evakuering utan en klassisk klassuppdelning, de rika räddar sig själva och prioriterar ägodelar framför människoliv medan de fattiga lämnas kvar att invänta stormen.

Hjälpen som uteblev.

Så fort stormens kärna dragit vidare gjordes de första statliga flygningarna över området kring centrala New Orleans för att tjänstemännen skule få en överblick över läget. Redan då insåg myndigheterna att skydsvallarna kollapsat och staden dränkts, ändå gick allt mycket långsamt och något akut räddningsarbete kom inte igång trots den uppenbara katastofen. De invånare som överlevt vattenmassornas intrång i staden sökte sig mot arenan The Superdome som redan innan utsetts till katastrofhjälpsområde.

All telefontrafik till och från New Orleans låg nere vadvid eventuella överlevare som skadats saknade möjligheter att ringa efter hjälp. Men eftersom sjukhuset skadats av stormen och förlorat så gott som alla glasrutor, och några ambulanser inte kunde köra på de översvämmade gatorna så hade någon hjälp ändå inte kunnat ordnas. De svårast skadade och de svagaste, alltså barnen och de äldre var de som dog först av de överlevande. Vissa av brist på rent dricksvatten, andra av utmattning och värmeslag efter åtskilliga dygn ovanpå sina hustak, väntandes på en hjälpinsats som inte ens var på väg. Bara i centrala New Orleans hittades senare omkring 700 kroppar, både i husen och flytandes längst gatorna.

Det som kom att hända dagarna efter orkanen och översvämningarna är händelser så ofattbart avskyvärda att de inte går att föreställa sig. I 30-gradig värme, utan dricksvatten och mat, omgivna av vattenmassor, kroppar och bråte börjar det gå upp för New Orleans kvarvarande befolkning att de är lämnade åt varandra, att ingen hjälp kommer och att de nu måste göra vad som krävs för att överleva.

I The Superdome växer paniken i takt med att tiden går och ingen hjälp anländer, toaletterna går inte att spola då stadens kloaker redan är överfulla med vatten så för varje dag som går så växer den sanitära katastrofen och folk blir mer och mer uppgivna efter att behöva sova och äta de matvaror de får tag på i den stickande lukten av avlopp. Minst en person begick självmord i The Superdome under de första dagarna efter stormen.

Kriget mot överlevarna.

På hustak runt om i staden sitter äldre, skadade och personer som inte kan simma och krampaktigt väntar på hjälp att ta sig därifrån. De som är simkunniga och som lyckats få tag på flytande föremål som tunnor, plastdunkar och annat tar sin chans att komma från sina hustak i jakt på mat och vatten. Det är nu den största chocken kommer. Vid några områden har vattnet inte nått samma djup som i den övriga staden, där finns mataffärer, visserligen fullkomligt vattenskadade, men ändå så intakta att vissa matvaror och vattenflaskor klarat sig. Den ordningsmakt som finns i området börjar nu prioritera att få stopp på vad de anser är en organiserad plundring av stadens matbutiker, framför att rädda liv. Journalister i helikoptrar cirkulerar över de vattenskadade matbutikerna och fotograferar människor som tar mat, istället för att hämta upp folk som sitter fast på stadens många hustak. Dessa bilder hamnar redan samma dag på förstasidor och mittuppslag runt om i världen, även i sverige, där de svarta överlevarna kallas plundrare och tjuvar. När de som hämtar matvaror är vita kallas de istället för överlevare trots att handlingen är exakt den samma.

"They have M16s and are locked and loaded. These troops know how to shoot and kill and I expect they will." Louisianas Governör Kathleen Blanco om de poliser som kallars in för att återställa ordningen i New Orleans.

Flera svarta beskjuts av polisen när de vägrar ge ifrån sig bröd och andra matvaror, vissa av invånarna är själva beväpnade och väljer att besvara skottelden men förlorar oftast och lämnas sedan döda kvar på gatan. Danny Brumfield, 45 hade inte tagit något ur någon affär, han försökte i ren desperation stoppa en polisbil för att vädja om hjälp och sköts då ihjäl av polisens hagelgevär. Poliserna hävdade senare att de attackerats och sköt i självförsvar men obduktionen visade att Danny skjutits skjutits från nära håll i ryggen. Mordet på Danny var bara ett av många under dessa kaotiska dagar där offret var svart och gärningsmannen var polis.

Den federala katastrofhjälpens, FEMAs, fullständiga oduglighet visade sig vara betydligt större än väntat och människors hopp om räddning skönk hela tiden i takt med att tiden gick. Kuba erbjöd sig att skicka nödhjälp med mat och läkare men de styrande i vita huset, på ett tryggt avstånd från misären i Louisiana, avböjde erbjudandet.

Flyktingkatastofen och klasskrigets offer.

Inte bara enskilda hus utan hela bostadsområden, gator och kvarter utplånades av Katrinas översvämning. Lower 9th ward som främst bestod av låga och ruckliga småhus försvann i princip helt och hållet. Katrina tvingade omkring en miljon människor från sina hem, vissa har kunnat återvända men för de allra flesta finns inget kvar att återvända till. New Orleans var före Katrina en fattig stad med en stor svart befolkning, länge låg staden etta på listan över städer med flest mord per capita och majoriteten av invånarna i de centrala stadsdelarna levde under fattigdomsgränsen.

Flyktingar från Katrinas New Orleans har hamnat utspridda över hela USA, familjer har splittrats och många har hamnat i för dem helt främmande städer. Ett antal större trailercamps har byggts upp för överlevande som saknar hus att återvända till, för de boende i dessa camps är framtiden minst sagt oviss. De vet inte om de någonsin kommer att få återvända till sin hemstad eftersom fattigkvarteren och de gamla arbetarklassbostäderna inte kommer att byggas upp på nytt, istället är New Orleans på väg att bli ett vitt medelklasssamhälle utan plats för fattiga invånare. Vissa områden som inte nåddes av vattenmassorna och stod intakta efter att orkanen passerat står idag igenbomade i väntan på rivning. I dessa lägenheter finns fortfarande många människors samtliga tillhörigheter och ägodelar och den som bryter de plomberade och barrikaderade dörrarna för att få tillgång till sina egna hem riskerar fängelsestraff eller böter.

Avslutningsvis.

Det finns en hel del märkvärdiga fakta och fruktansvärda detaljer som jag inte tagit upp i den här texten av utrymmesskäl Känner du att du vill veta mer om Katrinas efterdyninger och kriget mot de fattiga så kan jag varmt rekomendera Spike Lees fantastiskt välgjorda dokumentärfilm "When the levees broke", filmen än uppdelad i fyra timslånga avsnitt och täcker så gott som alla sidor av katastrofen. Det är utan tvekan den bästa dokumentärfilmen jag någonsin sett och ett måste för den som är intresserad av klassmotsättningar i samtidens USA.

En betydligt kortare film som också behandlar katrina och det politiska spelet i New Orleans är "The big easy to big empty", filmen är bara en halvtimme lång, gjord av Greg Palast och fokuserar mer på efterspelet, flyktingarna och de nya planerna för staden som inte innefattar några fattiga medborgare. Båda filmerna går förmodligen att ladda ner, annars kan man köpa på dem på import från megastore.se

Den 29 augusti är det tre år sedan orkanen katrina svepte in över kusten. För de hundratusentals människor som är anhöriga, överlevare och mot sin vilja utspridda över hela USA är Katrina långt ifrån över trots att vinden mojnat. För New Orleans svarta arbetarklassbefolkning är Katrina än idag i allra högsta grad en humanitär, materiell, ekonomisk och känslomässig katastrof.




- Huey Persson.