[061113] "Förorten flyttar in", gatufest i Örgryte

L ördagen den 8/9 höll Planka.nu en gatufest i den mycket segrerade stadsdelen Örgryte. Örgryte är känt för att vara ett område för höginkomsttagare i Göteborg, och då särskilt den del som kallas "Prospect hill" där villorna snarare liknar palats. Visionen med Planka.nu:s gatufest var ett Göteborg där inkomsten inte avgör var du bor och de valde att kalla gatufesten "förorten flyttar in"

Några hundra festdeltagare samlades i Kålltorp och tågade i sällskap av en ljudbil till S:t Sigfridsplan i Örgryte där DJ:s varvades med liveartister. Det blev en lugn tillställning som avslutades med ett tal om klassklyftor av en representant från SUF Karlstad.

Talet från gatufesten:

Hej Kamrater!

Med höga murar och i palatsliknande villor, långt bort från stadens dån, föroreningar, kriminalitet, fattigdom och förortens slitna betonghus isolerar sig en vettskrämd överklass i en sagovärld där de kan vara trygga och slipper vara rädda för allt hemskt som händer runt om i världen. Här kan de uppfostra sina söner och döttrar utan att vara oroliga för att de ska hamna i dåligt sällskap eller behöva omges av de smutsiga samhällsparasiter som rör sig i horder utanför murarna till det förlovade landet. Här kan de känna sig trygga för här kan ingenting nå dem. Så länge de håller sig till sina rikemansghetton behöver de ju inte tänka på vad som sker utanför den isolerade lilla sfären de föds, växer upp och dör i.

För där utanför, där besannas deras värsta mardrömmar. Där finns knarkarna, de kriminella, arbetslösa, invandrarna, skiftarbetarna, flexjobbarna, rånarna, dräggen, alkisarna och de där avundsjuka tjuvaktiga jävla kommunisterna och alla vill de åt det lilla som de stackars Örgryteborna slitit så hårt för att tjäna ihop till. Där ute är det fullt av såna som oss, oönskade, överflödiga och ovälkommna, vi som är för lata och för dumma för att klara av någonting annat än slita ut oss på understimulerande arbeten till pisslöner. Vi som inte förtjänade att födas med silversked i mun och som inte hade en mindre armé av polska barnflickor som hjälpte till med kroppshygienen tills dess vi gick ur gymnasiet. Vi som inte gjort oss förtjänt av att smutsa ner Örgrytes fina gator med våra skitiga arbetarskor.

Våran uppgift är att arbeta och spendera våra surt förvärvade slantar så att människorna i palatsen kan tjäna ännu mer pengar. Pengar som de måste ha så att de kan skicka sina ungar på solsemester i Saint Tropez, hyra in ny svart städhjälp eller lägga ner ännu en arbetsplats för att flytta produktionen till låglöneländer.

I media läser vi varje dag om segregation och klyftor i samhället, och så fort man rör sig utanför dörren till det egna hemmet så ser man med egna ögon att medierna med sin sensationsjournalism faktiskt underdriver problemet, segregationen och klyftorna i samhället är verkliga och påverkar alla aspekter av våran vardag. Det som vi dock inte läser om i tidningarna eller ser i nyanslösa repportage på nyheterna är att den mest extrema formen av segragation och isolering är den självvalda isolation som överklassen valt att leva i. Med hjälp av sina miljoner som vi tjänar ihop åt dem isolerar de sig själva ute i överklassghetton som detta för att slippa ta del av de problem som det samhälle de leder, äger och vill bevara ger upphov till. De väljer att inte se och veta vad som händer, utan lever i tryggt förvar i sina villor, med murar och pengar som skygglappar mot den verklighet vi tvingas leva i.

Man kanske kan tycka att dessa människor borde ta sitt ansvar, att de borde vara delaktiga i att förbättra vårt gemensamma samhälle och borde beblanda sig med folket, för att på så sätt bryta segregationen. Man kanske kan tycka att de ska vara mer delaktig i en samhällsdebatt som inte bara handlar om investeringar, profitmaximering, räntor, handel och företagsamhet. Att de borde ta ett socialt ansvar för de problem de skapar för oss.

Men i ärlighetens namn så är vi inte intresserade av vad de som bor här eventuellt har att säga. Vi är inte här för att Örgrytes elit ska få upp ögonen för den här stadens sociala problem. Vi är här som en påminnelse om att utanför deras trygga självvalda isolation finns det en hel klass med människor som inte vill något hellre än se deras jävla mångmiljonerskåkar brinna. Vi hatar dem och vi vill se dem darra, och när vi går längs deras gator så vet vi att det är vad de gör inne i sina palats.

Vi vill inte ha någon dialog med överklassen, vi vill inte att de ska ta något socialt ansvar, vi vill inte be dem om allmosor eller tigga om välgörenhet, vi vill ta tillbaka det de har stulit från oss. Vi vill skipa rättvisa på våra villkor, och i vårt samhälle finns det ingen plats för dem.

Vårt svar på överklassens segragation är inte integration, utan att bränna skiten till marken och ta tillbaka det som från början var vårt!

- Redaktionen