[070510] Krönika: Därför är jag kommunist!

Helt plötsligt har det kommit ett gäng liberalpropagandistiska debattinlägg i tidningar kring varför kommunismen är så hemsk. Det är en ganska märklig debatt dessa frihetsivrare ägnar sig åt. UOK (Upplysning om kommunismen) står bakom den senaste rapporten. Approx och petter har tidigare skrivit bättre om detta så jag ska inte diskutera den tråkiga och ytterst dåligt genomförda studien mer.

Jag är kommunist. Jag är stolt över det. Jag är en del av en över 150-årig tradition av kamp för arbetares rättigheter, där en vision om att det inte behöver vara som det är idag. Kommunismen är inget partibyggande eller ledardyrkande, tvärtom är det en rörelse. En rörelse mot kapitalet och mot den utsugning som kapitalismen innebär. En rörelse som bygger på av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, eller kort och gott allt åt alla.

När många av oss kommunister pratar om partiet menar vi inte det formella partiet i den mening som vi idag har i parlamenten. Vi pratar om den aktiva rörelse som bygger upp kamper på arbetsplatser och gör motstånd mot den repression vi upplever. Motstånd mot att formas in i en mall där vi arbetar för att överleva och lever när vi inte arbetar. Det handlar alltså om antikapitalism, kapitalismens negation.

Kommunismen finns idag i de motrörelser mot kapitalet som finns och i de strukturer som bygger på dessa principer. Kommunismen handlar om att fritt få gå i naturen (allemansrätten är något av det mest kommunistiska vi har i Sverige) eller att kunna tillgodogöra sig kunskap via böcker och Internet utan att ha mycket pengar. Jag vill ha fler allmänningar, fler möjligheter för människor att bara vara, utan krav på att producera eller konsumera. Där kravlösheten finns, finns också kreativiteten, där tvånget finns dör den.

Någon klipsk kanske frågar, men hur ska det samhället se ut då. Om alla inte lönearbetar för någon annan, hur ska samhället hålla ihop? Hur får vi mat och sjukvård? Vem ska bygga husen? Det ärliga svaret är att jag inte vet. Men det är min fasta övertygelse att folk inte kommer sitta och svälta ihjäl, eller se sina nära och kära bli gamla utan att hjälpa dem. Helt enkelt att vi kommer att lösa de behov vi har, det har alltid skett i historien och konstigt vore om det inte hände i ett kommunistiskt samhälle. Men det är svårt att tänka sig hur vi tänker eller agerar då, eftersom vi är formade av den värld vi lever i nu.

Att vara kommunist innebär att jag inte accepterar det tvång vi lever under idag. Att mitt liv till största delen styrs av att skaffa pengar så jag kan överleva, att jag är ett verktyg, en utbytbar bricka i någon annans maskineri. Så i korthet, samtidigt som kommunismen kan ses som en vision måste den ses som något som finns nu i motståndet mot arbetet i den sociala fabriken.

- Gästskribent

Ovanstående text är skriven och publicerad på begäran av en likasinnad bloggare. Läs fler inlägg på seeyouinhell.wordpress.com. Redaktionen tar tacksamt emot material från utomstående personer som vill uttrycka sina revolutionära åsikter. Maila till: revfront-redaktionen@hushmail.com