[070418] Den monopoliserade mediaindustrin

Replik till Samuel Teglund om mediaindustrin (8/4 Debatt: Bt.se)

I söndagens lokaltidning i Borås, Borås tidning, häver Samuel ur sig mycket
medieförakt och menar på att man döms i förväg på grund av hurdana åsikter
man har. Här är en förlängning. För visst ger jag Samuel rätt i hans skarpa
iakttagelse av den monopoliserade mediaindustrin. Som vi känner till den
idag drivs den av samma intressen som t.ex privatiserade företag; att
profitmaximera. Den förringar och förlöjligar allt tänkbart motstånd ifrån
den utomparlamentariska vänstern, och osynliggör dem grupper som
oundvikligen kan ses som reellt potentiella motkrafter. 85 % av all media i
Sverige är borgerligt representativ. (Ordfront #6 1999). Och visst fungerar
media som ett utmärkt verktyg för etablissemanget att smutskasta vänstern
med. Ibland agerar mediaindustrin en direkt megafon åt polisen, staten och
kapitalet. I Italien praktiskt taget äger Berlusconi median. Men det var
ingen ny upplysning.

Inom denna mediaindustri pågår omvälvande förändringar just nu. Det sker en
globalisering av den ökade kommersialiseringen, avregleringarna,
privatiseringarna och den växande ägandekoncentrationen. Tillsammans med ny
teknologi driver dessa förändringar på monopoliseringen av mediaindustrn.
Utbudet av nyhetsmedia styrs av bara ett tiotal företag, dessa med 10 och 25
miljarder dollar som dominerar den globala marknaden. Den australiensiske
mediemogulen Rupert Murdoch styr medier som når ut till tre fjärdedelar av
jordens befolkning. I Sverige sköts lejonparten av mediaetablissemanget,
Dagens nyheter, TV4, GT, Expressen, Dagens industri, Sydsvenska dagbladet,
SF, Metro, TV3, TV8, Strix, Aftonbladet och Svenska dagbladet, av enbart tre
bolag: Bonniers, MTG och Schibstedt. Mediajättarna finns överallt. De
kontrollerar såväl regionala som nationella marknader. Även mellan de stora
företagen och mediajättarna finns det ett samarbete, lika intresse och
strategiska allianser. Storföretagen äger 51 av 100 ekonomier i världen.
Makten är storföretagens och som använder media som sin reklampelare. Som
sagt. Även i denna industri så är målet att profitmaximera, precis som med
storföretagen.

Eftersom mediesystemet också måste finansieras, görs annonsörerna till de
viktiga konsumenterna, medan vi som läser och hushåller varan, blir själva
”produkten” som annonsörerna erbjuder. Reklamens roll är ofantligt viktig.
Metro lever på ett reklamkoncept. 1995 låg de globala reklamutgifterna på
335 miljarder kronor, enligt en beräkning som McCann-Erickson gjort, och
kommer att öka till 2000 miljarder dollar 2020.
Såväl TV4 som dagspressen påstår sig stå för samhällsopinionen och vara
objektiva. Sanningen är den att de är bundna till sina ägares,
chefsredaktörers och sponsorers mycket färgade åsikter för att kunna
publicera något.
Visst springer media maktens intressen. Därför, all media som
systemkritiserar, står i konflikt med etablissemanget bedriver en viktig
kamp; nämligen den att ifrågasätta systemet och sålunda utmana
yttrandefrihetens gränser och utvidga demokratibegreppet, annat än att backa
upp makten ytterligare. Det är i denna kamp mot monopoliseringen av vår
media, som systemet och dess företrädare ska svettas pärlor under skjortan
och som en oberoende media kan skapas. Vi som på något sätt hamnat i fokus,
antingen på löpsedlar eller i notiser, vet att vid t.ex. demonstrationer så
dramatiseras händelseförloppen ofta kraftigt till oigenkännlighet; där dem
högljudda protesterna kriminaliseras, budskapen osynliggörs och de ansvariga
förlöjligas.

Att media har mage att kalla sig opartiska är samma lögnaktiga dubbelspel
som förvandlar ”folkvalda ledare” och garanter för rättvisa till
cirkuselefanter på Maximum.

- Johan