[070220] En gång låg lön - alltid låg lön

En majoritet av oss unga som går in i yrkeslivet med låg lön blir kvar med låg lön i resten av livet visar en ny rapport. Vidare visar rapporten på att just unga är överrepresenterade bland yrken med låg lön.
Rapporten pekar också på att många av de som idag, och framöver, komma ha låga löner också har barn och är unga föräldrar vilket kommer bygga vidare på den växande mängden av fattiga barn i Sverige.
Rapporten visar också att låga löner inte är ett bevis för att att nya jobb skapas. De flesta stannar i skiftande osäkra och låglönade arbeten då varken resurser finns för privata studier, eller tid för den delen, då vi har familjer att sköta om.

Denna rapport är viktig på flera sätt. Den visar tydligt vad vi inom RF vetat hela tiden, nämligen att om man föds arbetarklass i moderna Sverige kommer man också dö som det, och att enda vägen ut från detta är konflikt och åter konflikt. Myten om ’klassresan’ som etablerat sig i mellanskikten försvinner nu helt. Med indragna studiemöjligheter och ersättningar vid studier på AMS och Komvux (hur länge nu den möjligheten kommer finnas kvar) förstärker borgarna sin agenda och de kommer göra allt för att garantera att vi kommer stanna kvar där vi är, att vi kommer stå vid våran läst. Cirkeln har nu blivit sluten och snart kommer Sverige ha en liknande situation som i övriga Europa. Arbetarklassen föds in till osäkerhet, studiemöjligheter utvecklas ytterligare till att bli en möjlighet för övre mellanskikten (redan nu är den stora majoriteten på universiteten mellanskikt) och klasskillnaderna blir större och större med segregation, rasism och utslagning som följder för oss som redan nu oroas i våra livssituationer och tillhör det nya prekariatet.

Denna rapport punkterar också myten om att man ”ska” ha låg lön i början av sitt yrkesliv för att sedan avancera. Detta är ett synsätt många inom den stabila yrkeskåren (t.ex. industrin) har. Men denna syn är föråldrad och inte aktuell i dagens arbetsmarknadspolitik, de gamla synsätten ligger milslångt ifrån vad dagens verklighet har att erbjuda; osäkra arbeten, osäkra anställningar, osäkra försörjningsätt, lönedumpning och kraftiga nedmonteringar och privatiseringar inom vård, skola och omsorg.

Den gamla arbetarrörelsen håller på att försvinna, och desperat försöker LO hålla uppe ridån för de som har riktiga arbeten att allt fortfarande är frid och fröjd. Det är det inte, generationer av arbetare går nu in i en ny era. En era som kommer präglas av arbetarklassens utsatthet och hur vi ställs mot varandra, med överklassen och högerextremister som de stora vinnarna. Det har vi redan sett i Frankrike, där Front National har blivit det största arbetarpartiet, just tack vare osäkra anställningar och den nyliberala politiken. Även vänsterns missriktade kamper och fackförbundens handikappade sätt att organisera motstånd har ledit till denna nyliberala framfart. Fackens toppstyrdhet och trycket från kälkborgarna i Socialdemokraterna har sedan länge svikit den arbetarklass de säger sig kämpa för.

Vad man alltid ska komma ihåg nu när man möts av dåliga nyheter nästan dagligen är att målet för överklassen är att vi ska stå splittrade och vara så osäkra i våra liv att vi inte vågar protestera. Att vi ska sluta tänka rationellt, att vi ska bli helt desperata i våra liv. Varje gnutta stabilitet vi får leder nämligen till eftertanke och analysförmåga. Genom att se och förmedla hur det kapitalistiska systemet utnyttjar och trampar på arbetarna skapas organisering. Det är detta borgarna vill krossa, de vill krossa varenda tanke på att det faktiskt är vi som säljer våra kroppar till arbete och därför är det vi ska som ska njuta av frukterna. Och i slutändan är det vi som skapar hela samhället, och det är vi som har rätt att styra det.

- Redaktionen