[070131]
Fortsatta angrepp på arbetsrätten
Den borgeliga regeringen fortsätter sin avveckling av arbetsrätten
och satsar nu på att avveckla LAS sakta men säkert. I
framtiden kommer bland annat förtursreglerna som gäller
för anställda över 45 försvinna helt. Redan
-97 så tog sossarna bort den för folk som anställdes
efter beslutet men de som är anställda tidigare än
-97 är fortfarande flera hundratusen i Sverige. Det är
dessa som nu drabbas och vars förtursregler försvinner.
Den extra tid dessa är anställda efter de fått
besked om uppsägning kommer alltså att försvinna.
Detta kommer underlätta för arbetsköpare att göra
sig av med äldre personer, som av många chefer ses för
”konservativa” och ha ”föråldrad syn”
vilket i praktiken ofta innebär att äldre personer har
mer förankring i den gamla arbetarrörelsen och vana av
fackligt motstånd. Utöver det så har det hitintills
varit ganska svårt att göra sig av med äldre då
dessa fått skydd i LAS enligt principen ”först
in, sist ut”. Men nu ska alltså detta försvinna
och underlättanden för arbetsköpare göras så
att det inte bara blir enklare att sparka ungdomar, som vi tidigare
berättat, utan också äldre.
Arbetslösheten bland äldre är ett ämne som
många missar, men likaväl är allvarlig. Många
äldre står utanför den prekära marknaden som
skapats och möter därför en helt ny anställningsmiljö
där rättigheter inte existerar längre och där
unga, friska, och dumma (i betydelsen att vi ska göra vad som
helst utan motkrav) prioriteras före äldre med yrkes-
och livserfarenheter. Äldre intar helt enkelt på en väldigt
dålig position för att få framtida anställningar
i det nya flexibla Sverige. Arbetslösheten slår hårdare
mot äldre då personer över 45 oftast har lån,
större utgifter och färre år kvar till pension.
Arbetslöshet är i denna målgrupp ofta ett direkt
skäl till hemlöshet och social utstöttning vilket
kan ses på parkbänkar i varenda stad i Sverige.
Det är tydligt vad borgarna vill ha. De vill ha en låglönemarknad,
med unga, dumma, och så kallade "flexibla" arbetare
som inte ställer krav, inte blir sjuka, inte blir gamla och
inte organiserar sig utan nöjer sig med skitlöner, dåliga
miljöer, flyktiga drömmar om ickebefintliga karriärmöjligheter
och som ska vara beredda att flytta kors och tvärs över
land och rike för att stå med mössan i handen som
projektanställda, telefonförsäljare, timvikarier
eller servicepersonal.
- Redaktionen
|