[061213] Vi sörjer våra mördade systrar

De senaste fem veckorna har fem unga kvinnor mördats i Ipswich i östra England. Den äldsta av dem 29 år, den yngsta blott 19. Gemensamt för kvinnorna är – förutom det bestialiska sätt de alla har bragts om livet – att de alla försörjde sig som sexarbetare i gatumiljö.

På svenska tidningars kultursidor har under den gångna hösten rasat en debatt om sexarbete och förtryck. Författare som Petra Östergren har i detta sammanhang gjort en välkommen insats för att ge röst åt de berörda kvinnorna och därmed nyansera en debatt som ofta kommit att röra sig mellan motpolerna den lyckliga horan och den utnyttjade sexslaven.

Men oavsett nyttan i att synliggöra problemen med den stigmatisering sexarbetare utsätts för finns det vissa faktum som är svåra att komma ifrån. Det må finnas kvinnor som av olika skäl väljer att sälja sex. Men de som tvingas till det, antingen genom trafficking eller för att inga andra möjligheter till försörjning står till buds, tillhör arbetarklassen. Det senaste offret i Ipswich, 24-åriga Paula Clennell, hittades i går. Dumpad i ett skogsområde, utan kläder. Blott några dagar tidigare hade hon i engelsk tv beskrivit sin rädsla för att följa med okända torskar. Men också om hur hon, eftersom hon behövde pengarna, inte såg några andra alternativ.

Varför Paula Clennell behövde pengarna så mycket att hon valde att riskera sitt liv är i sammanhanget irrelevant. Vad som däremot är relevant är att hon inte hade behövt vandra ensam på gatorna eller följa med okända män om hon tillhört de bättre bemedlade klasserna. Men arbetarklassens döttrar saknar i hög utsträckning tillgång till sociala skyddsnät av det slag som överklassen byggt för sina egna barn med pengar de har stulit av oss.

Vi sörjer våra fem mördade systrar. Vi önskar även det engelska polisväsendet framgång i arbetet med att spåra gärningsmannen, men befarar att det dessvärre inte alls kommer att ge denne den behandling vi anser att han gjort sig förtjänt av.

- Anders