[061210] Rapport från Salemmanifestationen

Revolutionära Fronten deltog självklart i årets Salemmanifestation för att visa sitt motstånd mot nazism. Organisationens medlemmar hade delats upp i en "aktivistgrupp" och en "supportgrupp" med olika uppgifter. Vid samlingen på Rönninge torg ställde supportgruppen upp ett bokbord för att dela ut och sälja propaganda, samt bjuda på kaffe och kakor. Detta välkomnades av de människor som samlats på Rönninge torg och i takt med att termosarna tömdes fylldes fångkampgruppens insamlingsbössor.

När det är dags för avmarsch ställde aktivistgruppen upp med två banderoller. Supportgruppen plockar samtidigt ihop sitt bokbord och omorganiserar sig för vad som komma skall. Demonstrationen i sig präglades av hög stämning och kraftfulla slagord. När demonstrationen närmade sig Salem centrum inleddes en vägblockad. Polisen gick till hårt angrepp med pepparspray, batonger och ridande polis för att skingra aktivisterna. Dock var demonstranterna fast beslutna om att hålla vägen och efter en timme av motstånd och polisangrepp löstes demonstrationen upp i mindre gäng. Under tiden för detta bistod supportgruppen så gott man kunde de människor som blivit pepparsprayade, slagna eller på annat sätt attackerade av polisen, bl.a. genom att tillhandahålla vatten och transport till vårdcentralen.

Några av dessa tog sig till Salem centrum där förbipasserande bilister kontrollerades i jakt på nazister. Detta gav gott resultat och fyra bilar med nazister fick rutorna krossade och föremål inkastade. Övriga grupper drev runt i trakterna för att göra området osäkert för nazister. Polisen fick således hålla nazisterna vid centralstationen samtidigt som de jagade efter aktivistgrupper i Salem. Polisen for runt som yra höns i jakten på aktivister men gång på gång stod det klart att aktivisterna var snabbare och mer hängivna och dessa lyckades även med att ta sig nära Rönninge torg för en attack mot nazisternas samling, något som dock misslyckades på grund av den massiva polisnärvaron. Först tre timmar efter demonstrationen hade polisstyrkan på 700 man lyckats omringa och bussa iväg de sista aktivisterna.

Vid det här laget samlar supportgruppen ihop sin aktivister och efter en snabb överblick av situationen står det klart att antifascisterna lyckats med att försena nazisterna och vid det här laget bussats ut ur Salem av polisen. Således beger man sig iväg i sina bilar.

Nazisterna, avsevärt färre till antalet än föregående år fick således vänta väldigt länge, dessutom hade ett sabotage förhindrat pendeltågstrafiken temporärt. Talen präglades av desperation och man tjatade på sina nickedockor till aktivister om vikten av att delta. Men ingen lögn står mot tidens tand, något som tydligt kan utläsas om man ser till det sjunkande antalet deltagare i Salemmarscherna under åren. Salemmarschen handlar inte om sörjandet av en svensk yngling som fallit offer för något slags svenskfientligt våld. Istället är det ett sorgligt exempel på arbetarklassens interna konflikter, något som nazisterna försöker spä på med sin irrationella, arbetarfientliga hatpropaganda.

Som helhet var det en bra dag i Salem, med hög ambitionsnivå och en kraftig försening av nazisternas verksamhet. Revolutionära Fronten låter hälsa att vårt humör är på topp och vi är fast beslutna att fortsätta bekämpa nazisterna, vart de än dyker upp.

- Redaktionen