[061122] Förändrade förutsättningar kräver alternativa försörjningssätt

När A-kassan krossats och de sociala skyddsnätens hål blivit allt för stora kommer vi som inte har möjlighet att låna pengar av förmögna släktingar och saknar egendom i form av värdepapper eller dyra lägenheter att tvingas till nya sätt att försörja oss.

Borgarna gick till val på att minska arbetslösheten i Sverige, men att det skulle ske genom ännu mer osäkerhet på arbetsmarknaden, uppluckring av arbetsrätten, A-kassor med lägre ersättning och högre avgifter samt ännu hårdare repression mot de som saknar arbete var det nog inte många som visste när de la sin röst på det nya arbetarpartiet eller något av dess allierade. Inte ens vi som visste hur hårt borgarna kan slå när de ges tillfälle, kunde ana att omfattningen av deras arbetarfientliga politik skulle vara så här stor och förödande redan någon månad efter valet. Den nya regeringen försöker med ökat tvång och minskad arbetslöshetsersättning göra det så jävligt att vara arbetslös att man i ren desperation ska tacka ja även till de mest osäkra och underbetalda anställningarna. Vi som hade det knapert redan när sossarna styrde har nu fått en försmak av vad som komma skall i form av finansministerns förslag att ”böta” arbetssökande som inte är tillräckligt ivriga att söka de skitjobb som platsbanken har att erbjuda.

Borgarna vann valjippot och det är vi fattiga som får betala för borgarnas festande på allmännyttan, nu i ännu större utsträckning än förut. Men det är också vi som har möjligheten att orsaka tidernas baksmälla. Läget är nu akut för oss utan pengar, det handlar om månader innan det mesta av de kvarvarande statliga bolagen har sålts ut billigt och körts i botten.

Ponera att måndagsupproret och andra protester mot de borgerliga attackerna inte ger någon effekt, att det blir precis som borgarna vill ha det, då handlar det inte längre bara om kamp mot borgarna utan också om kamp för överlevnad. Vi kan redan nu ställa oss frågan, vad ska vi arbetslösa ta oss till när A-kassan förstörts, socialbidragen fintats bort med hjälp av krav på orimliga motprestationer och det fortfarande är tusentals sökande till varje sketen slavtjänst med skitlön?

Svaret är kriminalitet. När alla andra möjligheter till försörjning är borta så återstår bara stöld och bedrägeri, för vi kommer fortfarande ha hyror att betala och barn att mätta. Att organisera inkomstbringande brottslighet så att den enbart drabbar överklassen är knivigt men i allra högsta grad möjligt. Arbetarklassen har nämligen en del nyttiga färdigheter, vi är vana vid att jobba natt, vi vet mycket väl hur snutens repressionssystem fungerar, vi kan det här med organisering och vi kan ta hjälp av och hjälpa varandra.

Stöld från storföretag är inte stöld utan utjämning, stöld från överklassens privata tillgångar är också klart försvarbart eftersom vi redan betalat för deras silverbestick och kristallkronor genom de många och långa timmars slit som gjort dem rika. Vi och generationer av arbetare före oss har betalat för varenda Bentley på Lidingö, varenda set med golfklubbor i Djursholm och varje segelbåt som ligger förtöjd vid någon lyxvillas privata brygga i skärgården.

Vi förtjänar, och kräver att avlönas rättvist. Men om vi ska vänta på att borgarna självmant ska börja dela med sig av sina förmögenheter så kommer de hinna utnyttja våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn också, på samma sätt som de utnyttjar oss just nu. Självklart måste överklassen och kapitalet bekämpas genom facklig organsering och ett utbrett aktivt motstånd bland världens arbetare, men redan i slutet av månaden ska våra hyror betalas så om den massiva folkliga revolutionen inte kommer inom ett par veckor så måste vi paralellt med vårt revolutionära arbete, försörja oss genom revolutionära stölder och bedrägerier. Klass mot klass, för cashen dom tas.

- Jenny