[061015] Revolutionära Fronten i Paris
Paris är historiskt sett en av Europas mest politiskt viktiga platser. Staden har genom århundradena bevittnat revolutioner, kravaller och invasion. Tanken om medborgerlig frihet och jämlikhet fick sitt genomslag här, och det franska motståndet mot nazismen under andra världskriget är omtalat och legendariskt. Strax nedanför Sacre Coeur står en staty rest till minne av en ung, modig man vid namn Jean-François de la Barre som 1766 vägrade ta av sig hatten när den katolska årliga processionen passerade och till straff blev torterad, halshuggen och bränd på bål. Trotsigt vänder han blicken upp mot basilikan som en påminnelse om civilkurage och vikten av att inte vika sig för blind auktoritet. Enligt vad vi får berättat för oss brukar statyn med jämna mellanrum halshuggas av nutida katolska fascister, men nya huvuden tillverkas och svetsas fast. Myten säger att mannens ansiktsuttryck blir argare och argare för varje gång det händer. Vi träffar Sylvain från SRA (Solidarité Resistance Antifa) och Stephan från SCALP i centrala Paris, i ett konferensrum i det stora hus som delas av ett antal vänsterorganisationer. De berättar entusiastiskt och levande om det politiska dagliga gräsrotsarbete de båda är en del av. Sylvain informerar oss om hur och varför SRA bildats: 1994 greps ett antal antifascister i Tyskland, anklagade för att ha dödat en tysk fascist. Behovet av en solidaritetsrörelse för fängslade aktivister gjorde sig påmint och resultatet blev nätverket SRA. SRA blev än viktigare 1999 då några medlemmar ur FTP (France-Tireurs Partisan) greps för en bombhändelse 9 år tidigare. 1991 SCALP ingår i SRA-nätverket och är en antifascistisk organisation som bildades 1984, som en Sylvain och Stephan berättar att SRA, där SCALP är en del, har goda kontakter med andra länder såsom Belgien, Tyskland, Italien och nu senast Ryssland där den fascistiska rörelsen är stark och vid flera fall varit inblandade i mord på antifascister medan staten förhållit sig passiva.
/Valerie S och Gudrun E Adresser SRA SKALP-reflex Paris/No pasaran FA (Federation Anarchiste)
|
Medlemmar ur RF åkte nyligen till Paris på en liten semestertripp och bestämde sig för att kolla in det politiska läget. Vi träffade kämpande antifascister, såg historiska platser, åt croissanter och en massa crepes, turistade i de fashionabla shoppingdistrikten, vandrade längs Seine i solskenet och drömde oss tillbaka till våren -68.
hade FTP bombat Front Nationales lokal i Marseille där borgmästaren var medlem i Front Nationale. Aktionen var menad som en markering, avsikten var aldrig att döda någon. SRA jobbade hårt för att stödja fångarna, och lyckades uppbåda ett stort folkligt stöd. Sylvain berättar hur motståndsmän och veteraner från andra världskriget kom till rättegångarna för att stödja fångarna. ”De satt i rättssalen och sa: Vi hade gjort precis samma sak!”, berättar Sylvain.
reaktion mot att Front Nationale växte sig allt starkare i fransk politik. Stephan berättar att SCALP under åren omstrukturerats och numera ingår i nätverket No Pasaran. Man breddade sitt perspektiv och beslöt att jobba på alla fronter, mot fascism, sexism, för immigranter, mot GMO osv. No Pasaran är ett utomparlamentariskt nätverk och har lokalgrupper i hela landet. De försöker skapa ett öppet klimat där man kan fokusera på de frågor som ligger en närmast. Just nu jobbar SCALP mycket med immigranter och asylfrågor, till följd av en allt
För tillfället jobbar de båda organisationerna med en kampanj inför valet nästa år. Ett val som oroar dem. Högervindarna blåser starkt här också. Det är inte omöjligt att valet av president kan stå mellan Sarkozy (från Chiracs parti UMP) och Le Pen, enligt dem ”pest eller kolera”. Sarkozy har en mindre tydlig fascistiskt profil, men vill sätta stopp för immigration. Sarkozy vill även ge polisen ökade befogenheter att använda våld. Nu återstår att se vad som händer nästa år. Högern har växt sig allt starkare i Europa, vilket även har gett de mer extrema krafterna vind i seglen. Det händer i Sverige, vi ser också med oro på utvecklingen i Frankrike. Men hoppet finns där - Frankrike visar vägen med sitt motstånd. Vi kommer inte heller vara tysta när högervindarna blåser allt hårdare, vi kommer skrika som aldrig för, Qui sème la misère récolte la colère (den som sår misären får skörda vreden)!