[060822] Krönika


Jag lärde mig ingenting i skolan.

Nej, inte riktigt så illa, jag blev allmänbildad, men det är snarare en konsekvens av att leva. Missförstå mig inte nu, gratis utbildning är något positivt, men det är dags att undersöka vad skolan fyller för funktion egentligen.

Jag slås ofta av hur arbetskamrater jag haft, särskilt de yngre, varit totalt lojala mot arbetsgivaren som i sin tur drar en kniv i ryggen på dem dagligen genom att leva gott på deras hårda arbete. Varifrån uppstår den här irrationella viljan att utan vidare ge allt man har och nöja sig med piss och inget tillbaka? Hur uppstår myten om att arbetarna ska vara tacksamma mot arbetsgivaren, när hela arbetsplatsen existens bygger på arbetarnas dagliga insats. Hur kan folk fortfarande gå på den liberala myten om att hårt arbete lönar sig? Hårt arbete är lönsamt för arbetsgivaren och ingen annan. Kan det här självdestruktiva beteendet ha något samband med skolsystemet?

Med tanke på hur jävla dum och obildad jag var när jag gick ut nionde klass kan grundskolan inte få annat än icke godkänd i betyg. Nio år och den mest värdefulla kunskapen jag satt på var matematiken och vad spelar det för roll egentligen när man ändå oundvikligen blir blåst på sina pengar?

Grundskolan var ju inte mer än en nioårig lydnadskurs där man fick grundläggande matematik och engelska samt en snabb genomgång av världen (NO-/SO-ämnen) på köpet. Men viktigast av allt lärde man sig sånt som man skulle behöva i sin framtida roll som arbetare. Kom i tid, lyd order, var tyst, prestera. Och för denna, kapitalets internutbildning, vad fick man? Ingenting, inte ett öre. Istället tvingas vi till skolan av lagar.

I grundskolans läroplan, Lpo94 står:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.

Det låter fint, ändå är det bara tomma ord. För det är med skolan som med resten av etablissemanget. De politiska partierna, polisen, LO, samtliga lovar runt och håller tunt i högtidliga principprogram och vackra syften. Och ändå vet vi alla hur det ser ut i verkligheten.

Och det blev inte bättre på gymnasiet. Det påstods att man hade någon slags valfrihet på gymnasiet, men det var samma sak, fortsatt drillning in i leden av arbetare. Gymnasiet var inte obligatoriskt men valfrihet förutsätter ändå valmöjligheter och valet stod i praktiken mellan gymnasiet och arbetslöshet.

Vi kan inte lita till att skolan kommer att lära oss något vi själva behöver. Istället måste vi på egen hand söka den information vi behöver för att utvecklas som individer, inte blivande arbetare. Sätt upp en egen läroplan och utvärdera den. "Vad har jag lärt mig den här veckan?" "Är det här av intresse för mig?"

Skolan är som vilken arbetsplats som helst (förutom att allt oftast är slitet, fult och trasigt). På samma sätt som arbetare organisarer sig på sina arbetsplatser för att skapa bättre villkor för sig själva, bör också elever organisera sig för att underlätta för varandra och göra det bästa.


- Paul